Kristin

Jo, det kan man väl allt säga! Jag har inte skrivit något direkt här sedan Las Vegas trippen, som det kan gå. Men för att uppdatera alla om hur min resa hem var, så vart den riktigt, riktigt lång. (Sandra åkte dagen innan mig) Jag började med att åka till flygbussen i Santa Barbara, för att vara säker på att jag skulle få en taxi så ringde jag taxin en timme innan bussen skulle gå, och taxin kom direkt och jag var på hållplatsen femtio minuter innan bussen skulle gå. Två timmar buss in till LAX, som förövrigt är den tråkigaste flygplatsen jag besökt, och då har jag besökt Säve ett antal gånger och till och med den är roligare. Jag tog naturligtvis den bussen jag visste skulle vara framme i god tid, dvs ca sex timmar innan avgång. Så det var bara att sätta sig ner och vänta på att man fick checka in, trodde ju att när jag väl checkat in att flygplatsen skulle vara lite roligare, men oj så fel man kan ha. Efter att ha suttit på golvet i inte mer än fem minuter står det tre bekanta människor, det var inte mindre än Micke, Björn och Andreas. Det visade sig även att Micke skulle flyga samma flyg som jag till London och därefter så skulle han ta ett flyg till Stockholm. Väntan där med blev mycket kortare än vad som hade väntat mig. Väntan vart lång, mitt i allt såg vi även Julia Roberts brorsdotter Emma Roberts som även flög med vårat plan. Sedan fick vi borda planet och det var då det trängsta planet jag satt min fot på, jag fick inte ens plats med benen, och som alla andra har sagt, JAG ÄR JU KORT. Stackars alla som bara är några centimeter längre än mig för det var ju riktigt hemskt! Efter elva timmar flyg vart det Heathrow som gällde, där hade jag sällskap av micke i ca 40 minuter innan han begav sig till sitt plan, och jag hade härliga sex timmar to go. Köpte lite smått och gott till mamma, systra mi och en liten julklapp till bror min. Tjugo i tio svensk tid på kvällen kom jag fram till Svergie. SKÖNT.