Begravning, fin, sorglig, dum präst.
Det började med att jag och mamma kom väldigt tidigt, men vi satt i bilen tills magnus kom, sen stod vi utanför och pratade lite, sen kom några andra i klassen och till sist hade nästan alla kommit. Vi kramades lite och började gå mot s:t olof kapell. Pia (lärare) kom sedan fram till mig och emma och frågade om vi ville ge Alex's mamma boken, boken där vi alla har skrivit och klistrat in bilder. Och vi gjorde det, men sen så försvann emma, så caroline och jag gav den till henne. Hon och systern var snälla och sa "åh vad gulligt" och "åh vad fint". :)
Sen började begravningen, det var rosa blommor överallt. Kistan var liten och vit. Jag kan inte förstå att en person med så stor och fin personlighet fick plats i den lilla kistan. Det börjades med två utav världens finaste låtar, stairway to heaven och tears in heaven. Sen var det en psalm och sen "begravningsakt". Prästen pratade lite okänsligt må jag säga, hon fokuserade inte på alla fina saker med alex, allt som var bra, utan på att alex inte ville leva mera och tog sitt liv. Jag blev lite arg faktist. Sen fick vi höra på några fler låtar, gå fram till kistan och ta farväl, titta på blommor och lyssna lite mer på låtarna. Sen var det slut. Jag grät från början till slut. När jag var påväg ut såg jag Christian, han hade inte gått fram till kistan, han satt och grät så mycket att han knappt kunde andas, jag ville så gärna bara gå fram och ge honom en kram och säga att allt kommer att bli bra. Och att han inte ska ta på sig skulden trots att Alex's mamma och syster tittade på honom som att dom skulle kunna döda honom. Han var helt förstörd och dom betedde sig elakt. Han älskade henne, och det vet jag. Och Alex sa till mig att om det inte var för Christian så hade hon nog försvunnit mycket tidigare. Jag ville säga att han hade gett henne mer liv än någon annan av oss kunde ge henne. Men jag vågade inte. Jag var feg och vågade inte. Jag tror jag ska försöka kontakta honom på annat sätt. För det är inte rättvist.
Nu mår jag dåligt, har ont i huvudet och sånt. Bland annat för att jag saknar min underbara vän, bland annat för att jag känner att Christan behöver bättre respons än vad han har fått!
Bilden är blomman jag la på kistan, fanns inga fina rosa rosor så fick ta denna!
Sen började begravningen, det var rosa blommor överallt. Kistan var liten och vit. Jag kan inte förstå att en person med så stor och fin personlighet fick plats i den lilla kistan. Det börjades med två utav världens finaste låtar, stairway to heaven och tears in heaven. Sen var det en psalm och sen "begravningsakt". Prästen pratade lite okänsligt må jag säga, hon fokuserade inte på alla fina saker med alex, allt som var bra, utan på att alex inte ville leva mera och tog sitt liv. Jag blev lite arg faktist. Sen fick vi höra på några fler låtar, gå fram till kistan och ta farväl, titta på blommor och lyssna lite mer på låtarna. Sen var det slut. Jag grät från början till slut. När jag var påväg ut såg jag Christian, han hade inte gått fram till kistan, han satt och grät så mycket att han knappt kunde andas, jag ville så gärna bara gå fram och ge honom en kram och säga att allt kommer att bli bra. Och att han inte ska ta på sig skulden trots att Alex's mamma och syster tittade på honom som att dom skulle kunna döda honom. Han var helt förstörd och dom betedde sig elakt. Han älskade henne, och det vet jag. Och Alex sa till mig att om det inte var för Christian så hade hon nog försvunnit mycket tidigare. Jag ville säga att han hade gett henne mer liv än någon annan av oss kunde ge henne. Men jag vågade inte. Jag var feg och vågade inte. Jag tror jag ska försöka kontakta honom på annat sätt. För det är inte rättvist. Nu mår jag dåligt, har ont i huvudet och sånt. Bland annat för att jag saknar min underbara vän, bland annat för att jag känner att Christan behöver bättre respons än vad han har fått!
Bilden är blomman jag la på kistan, fanns inga fina rosa rosor så fick ta denna!
